Beskrivning
Kyrkan San Fermo Maggiore är egentligen två kyrkor ovanpå varandra, i Veronas historiska centrum, helgade åt martyrerna Fermo och Rustico. Nedtill den romanska benediktinkyrkan, i dunkel; upptill franciskanernas, stor och ljus, med ett trätak format som ett upp- och nedvänt skepp.
Pärlan är just det kölformade taket: ett undertak av trä som ett upp- och nedvänt skepp, dekorerat med två gallerier av helgon på 416 målade plankor från 1300-talet. Bombningen den 2 februari 1945 satte eld på kyrkan, men taket skadades bara lätt.
Lika sevärt är Brenzoni-mausoleet från 1426, verk av den florentinske skulptören Nanni di Bartolo: det föreställer Uppståndelsen. Baldakinens sidor är freskmålade av Pisanello med Bebådelsen, Jungfrun och ärkeängeln Gabriel.
I Alighieri-kapellet, till höger, vilar Dantes sista direkta ättlingar. Här målade den unge Paolo Veronese en altartavla åt kapellets första ägare, i dag på Castelvecchio. Leta också efter resterna av fresker med jublande änglar av Stefano da Verona och predikstolen av vit och röd marmor från 1396.
Den nedre kyrkan är ett intimt rum: tre skepp med korvalv, ljus som kommer in genom små springor och ett hängande träkrucifix från 1500-talet i den mittersta absiden. På väggarna finns votivfresker kvar från 1000- till 1500-talet.
Utanför visar fasaden två epoker: nedtill romansk sten, upptill gotiskt tegel. Portalen har en bronsdörr av Luciano Minguzzi med 24 reliefer om de två helgonens historia. Kring portalen finns gravar över berömda personer, och bakom kyrkan de månghörniga absiderna.
Franciskanernas historia här är en lång kamp. Från 1232 bad de benediktinerna om klostret: det krävdes två påvar och en biskop, som dock i det ögonblicket satt fången i Venedig. Munkarna gav sig först 1260.
De nya ägarna byggde om den övre kyrkan. På triumfbågen målades de två som hade hjälpt dem, Guglielmo da Castelbarco, vän till Cangrande I della Scala, och priorn broder Daniele Gusmerio.
Sedan tävlade Veronas stora familjer om att bli begravda här, Alighieri inräknade. År 2018 hittades i klostergården en grav, troligen över tempelriddarnas stormästare Arnoldo di Torroja, som dog i Verona 1184.
Pärlan är just det kölformade taket: ett undertak av trä som ett upp- och nedvänt skepp, dekorerat med två gallerier av helgon på 416 målade plankor från 1300-talet. Bombningen den 2 februari 1945 satte eld på kyrkan, men taket skadades bara lätt.
Lika sevärt är Brenzoni-mausoleet från 1426, verk av den florentinske skulptören Nanni di Bartolo: det föreställer Uppståndelsen. Baldakinens sidor är freskmålade av Pisanello med Bebådelsen, Jungfrun och ärkeängeln Gabriel.
I Alighieri-kapellet, till höger, vilar Dantes sista direkta ättlingar. Här målade den unge Paolo Veronese en altartavla åt kapellets första ägare, i dag på Castelvecchio. Leta också efter resterna av fresker med jublande änglar av Stefano da Verona och predikstolen av vit och röd marmor från 1396.
Den nedre kyrkan är ett intimt rum: tre skepp med korvalv, ljus som kommer in genom små springor och ett hängande träkrucifix från 1500-talet i den mittersta absiden. På väggarna finns votivfresker kvar från 1000- till 1500-talet.
Utanför visar fasaden två epoker: nedtill romansk sten, upptill gotiskt tegel. Portalen har en bronsdörr av Luciano Minguzzi med 24 reliefer om de två helgonens historia. Kring portalen finns gravar över berömda personer, och bakom kyrkan de månghörniga absiderna.
Franciskanernas historia här är en lång kamp. Från 1232 bad de benediktinerna om klostret: det krävdes två påvar och en biskop, som dock i det ögonblicket satt fången i Venedig. Munkarna gav sig först 1260.
De nya ägarna byggde om den övre kyrkan. På triumfbågen målades de två som hade hjälpt dem, Guglielmo da Castelbarco, vän till Cangrande I della Scala, och priorn broder Daniele Gusmerio.
Sedan tävlade Veronas stora familjer om att bli begravda här, Alighieri inräknade. År 2018 hittades i klostergården en grav, troligen över tempelriddarnas stormästare Arnoldo di Torroja, som dog i Verona 1184.