Beskrivning
Kyrkan Santa Maria Antica är en liten romansk kyrka i Veronas historiska centrum, i ett hörn av Piazza dei Signori, bredvid scaligerernas gravar. Den var scaligerernas kapell, stadens herrar, och man känner igen den direkt på en grav ovanför portalen.
Den graven är sarkofagen över Cangrande I della Scala, den mest berömda av de veronesiska herrarna, ovanför sidoportalen. Den står i en trepassbåge och har överst herrens ryttarstaty, som tillskrivs Giovanni di Rigino: det man ser är en kopia, originalet finns på museet i Castelvecchio.
Alldeles intill ligger scaligerernas gravar, släktens monumentala gravplats, byggd på 1200- och 1300-talen. De rymmer sarkofagerna för Mastino I, Alberto I, Bartolomeo I, Cangrande II, Bartolomeo II och de mer monumentala för Mastino II och Cansignorio.
Utifrån är kyrkan gömd mellan byggnaderna, och fasaden syns dåligt. Mer exponerad är norra sidan, i omväxlande skift av tuff och tegel, som i många romanska kyrkor i Verona.
Inuti är det dunkelt. Tre skepp skiljs åt av två rader med fem kolonner vardera, med fyrkantiga kapitäl, som stora kuber utan djur- eller bladdekor. Det lilla ljuset kommer in genom smala springor i murar av band av tuff och tegel.
På högaltaret hänger en altartavla med Jesu frambärande i templet, tillskriven Antonio Giarola. Av den första byggnaden finns ett stycke ciborium inmurat i väggen och ett fragment av en mosaik med vita och svarta stenar.
Kyrkan är äldre än scaligerna. Den tillkom 744–745 för ett nunnekloster som grundades av två systrar av germanskt ursprung, Auctonda och Natalia, intill de langobardiska kungarnas hov.
År 1117 förstörde en jordbävning den langobardiska kyrkan. Den byggdes upp i romansk stil och invigdes den 11 november 1185 av patriarken av Aquileia.
På 1600-talet fylldes interiören av barockstuckatur. Mellan 1800- och 1900-talet tog en restaurering bort den för att återfinna det medeltida utseendet: ingreppet var mycket omstritt, eftersom vissa rekonstruktioner kan ha varit godtyckliga.
Den graven är sarkofagen över Cangrande I della Scala, den mest berömda av de veronesiska herrarna, ovanför sidoportalen. Den står i en trepassbåge och har överst herrens ryttarstaty, som tillskrivs Giovanni di Rigino: det man ser är en kopia, originalet finns på museet i Castelvecchio.
Alldeles intill ligger scaligerernas gravar, släktens monumentala gravplats, byggd på 1200- och 1300-talen. De rymmer sarkofagerna för Mastino I, Alberto I, Bartolomeo I, Cangrande II, Bartolomeo II och de mer monumentala för Mastino II och Cansignorio.
Utifrån är kyrkan gömd mellan byggnaderna, och fasaden syns dåligt. Mer exponerad är norra sidan, i omväxlande skift av tuff och tegel, som i många romanska kyrkor i Verona.
Inuti är det dunkelt. Tre skepp skiljs åt av två rader med fem kolonner vardera, med fyrkantiga kapitäl, som stora kuber utan djur- eller bladdekor. Det lilla ljuset kommer in genom smala springor i murar av band av tuff och tegel.
På högaltaret hänger en altartavla med Jesu frambärande i templet, tillskriven Antonio Giarola. Av den första byggnaden finns ett stycke ciborium inmurat i väggen och ett fragment av en mosaik med vita och svarta stenar.
Kyrkan är äldre än scaligerna. Den tillkom 744–745 för ett nunnekloster som grundades av två systrar av germanskt ursprung, Auctonda och Natalia, intill de langobardiska kungarnas hov.
År 1117 förstörde en jordbävning den langobardiska kyrkan. Den byggdes upp i romansk stil och invigdes den 11 november 1185 av patriarken av Aquileia.
På 1600-talet fylldes interiören av barockstuckatur. Mellan 1800- och 1900-talet tog en restaurering bort den för att återfinna det medeltida utseendet: ingreppet var mycket omstritt, eftersom vissa rekonstruktioner kan ha varit godtyckliga.