Beskrivning
Porta Leoni är en av portarna i Veronas romerska ringmur, vid Via Leoni. Kvar finns en front i vit sten från kejsartiden och en äldre i tegel, den ena framför den andra: två epoker av samma port i en enda blick.
Det man ska titta på är fronten mot staden, i vit sten från Valpantena, tillagd under kejsartiden. På nedre våningen finns en båge inramad av två korintiska halvkolonner, en fronton och ett entablement. På mittnivån är fönstren bara antydda i lätt relief. Högst upp öppnar sig en smal exedra mellan tunna vridna kolonner.
Bakom den här fasaden, indragen drygt en halv meter, finns den republikanska i tegel. Under Via Leoni har utgrävningar fört fram andra lämningar och porten kan rekonstrueras: en liten kvadratisk fästning med 16,70 meters sida, med en inre gård där de resande stannade och kontrollerades.
Mot landsbygden fanns två höga mångkantiga torn med sexton sidor, på 7,40 meter i diameter. Galleriena på de övre våningarna ledde till murarnas krenelerade vallgång. Byggnaden nådde en höjd på omkring 13 meter.
På den mittersta pelaren finns en inskription som anses vara det romerska Veronas födelsebevis: den anger namnen på de quattuorviri som lät bygga stadens murar, portar, torn och kloaker. Den hittades vid restaureringsarbetet 1965, fastän vissa renässanskonstnärer redan hade lagt märke till den.
Portens antika namn är okänt. På medeltiden hette den Porta San Fermo, efter den närliggande kyrkan, och sedan Valerius båge, efter en förmodad byggare.
Dagens namn kommer från gatan. Redan på 1500-talet kallades den ”via de’ Leoni”, eftersom man här förvarade den övre delen av ett romerskt gravmonument med två lejon på sidorna, kanske från gravområdet bortom porten.
Den tillkom tillsammans med murarna under andra hälften av 100-talet f.Kr., när Verona flyttade in i Adiges krök. På medeltiden var den redan stympad och delvis inbyggd i ett hus. Den inspirerade renässansen: Giovanni Caroto, Sebastiano Serlio och Andrea Palladio tecknade den.
Det man ska titta på är fronten mot staden, i vit sten från Valpantena, tillagd under kejsartiden. På nedre våningen finns en båge inramad av två korintiska halvkolonner, en fronton och ett entablement. På mittnivån är fönstren bara antydda i lätt relief. Högst upp öppnar sig en smal exedra mellan tunna vridna kolonner.
Bakom den här fasaden, indragen drygt en halv meter, finns den republikanska i tegel. Under Via Leoni har utgrävningar fört fram andra lämningar och porten kan rekonstrueras: en liten kvadratisk fästning med 16,70 meters sida, med en inre gård där de resande stannade och kontrollerades.
Mot landsbygden fanns två höga mångkantiga torn med sexton sidor, på 7,40 meter i diameter. Galleriena på de övre våningarna ledde till murarnas krenelerade vallgång. Byggnaden nådde en höjd på omkring 13 meter.
På den mittersta pelaren finns en inskription som anses vara det romerska Veronas födelsebevis: den anger namnen på de quattuorviri som lät bygga stadens murar, portar, torn och kloaker. Den hittades vid restaureringsarbetet 1965, fastän vissa renässanskonstnärer redan hade lagt märke till den.
Portens antika namn är okänt. På medeltiden hette den Porta San Fermo, efter den närliggande kyrkan, och sedan Valerius båge, efter en förmodad byggare.
Dagens namn kommer från gatan. Redan på 1500-talet kallades den ”via de’ Leoni”, eftersom man här förvarade den övre delen av ett romerskt gravmonument med två lejon på sidorna, kanske från gravområdet bortom porten.
Den tillkom tillsammans med murarna under andra hälften av 100-talet f.Kr., när Verona flyttade in i Adiges krök. På medeltiden var den redan stympad och delvis inbyggd i ett hus. Den inspirerade renässansen: Giovanni Caroto, Sebastiano Serlio och Andrea Palladio tecknade den.